Girafffredag.
Vad gör en giraff en fredag? Jag vet att ni undrar, och ska jag vara ärlig så är fredagar väldigt speciella för giraffer. Jag tänker här med mynta begreppet gaderfffariG, för vi gör allt baklänges. En typisk gaderfffarig: Vi börjar dagen med att gå och lägga oss, (speciella fredagar börjar vi dagen med att festa loss) sen tar vi en nattmacka, går hem från arbetet och sen jobbar vi. Vi tar lunch, pratar om vad vi ska göra på kvällen(vad vi gjort), jobbar lite, gäspar, går till arbetet, äter frukost, sen ringer väckarklockan och det är dax att sova. Jag gillar fredagar.
Om jag ljuger? Nej. Jag är mitt uppe i gäspandet just nu och ska snart gå till arbetet. Jag är arbetslös så jag slipper det, jag ska gå till en parkbänk och leka alkoholist istället. Har ni sett en giraffalkis någon gång? Kom hit så får ni se!
Om jag ljuger? Nej. Jag är mitt uppe i gäspandet just nu och ska snart gå till arbetet. Jag är arbetslös så jag slipper det, jag ska gå till en parkbänk och leka alkoholist istället. Har ni sett en giraffalkis någon gång? Kom hit så får ni se!
Någon sa något om något
... Och jag kom på att jag hade en blogg.
Ja det har jag, en livs levande blogg! Inget att leka med direkt. Inget att förneka direkt. Inget att tveka om heller direkt. Nu sätter bloggen igång igen. Jag tänker inte berätta om min bloggpause, jag ger er en länk istället och säger att jag varit lite upptagen. Jag hoppas jag har några människor med mig fortfarande och inte bara giraffer. Dom är så dålig på att läsa.
Ja det har jag, en livs levande blogg! Inget att leka med direkt. Inget att förneka direkt. Inget att tveka om heller direkt. Nu sätter bloggen igång igen. Jag tänker inte berätta om min bloggpause, jag ger er en länk istället och säger att jag varit lite upptagen. Jag hoppas jag har några människor med mig fortfarande och inte bara giraffer. Dom är så dålig på att läsa.
Veckans giraffhit:
Polotröjor!
Solklart.
Idag var jag hungrig och jag tänkte jag skulle naffsa lite på himelen, men då var det molnfritt. Jäkla fina väder.
Århundradets succé.
Igår när jag inte kunde sova så funderade jag på hur moln smakar. Utan minsta lilla kött på benen tänker jag påstå att det är det godaste som någonsin tillagats. Jag blev förargad att jag aldrig ätit ett moln, då dess smak tycks vara himmelsk (vitsigt) så jag slog på wikipedia för att få lite information, kanske om restauranger som serverar moln eller liknande.
Hittade inga restaurangnamn tyvärr, men något som intresserade mig desto mer var molnen från saturnus, vad är väl ett jordligt litet moln i jämförelse?. Dom var tydligen gjorda av ammoniak därikring, och utan kött på benen igen tänker jag påstå att det är århundradets succé. Nyttigt har jag hört att det är också!
Jag har kommit fram till att om någon borde ha möjlighet att äta ett moln, så är det väl jag. Jag vill inte skryta eller verka oförskämd, men med er längd kommer ni inte långt!
Jag borde klara det, jag håller er uppdaterade.
Hittade inga restaurangnamn tyvärr, men något som intresserade mig desto mer var molnen från saturnus, vad är väl ett jordligt litet moln i jämförelse?. Dom var tydligen gjorda av ammoniak därikring, och utan kött på benen igen tänker jag påstå att det är århundradets succé. Nyttigt har jag hört att det är också!
Jag har kommit fram till att om någon borde ha möjlighet att äta ett moln, så är det väl jag. Jag vill inte skryta eller verka oförskämd, men med er längd kommer ni inte långt!
Jag borde klara det, jag håller er uppdaterade.
Dags att bilda flock?
Jag har inte haft någon tv hemma, men tänkte att nu är det dax att ta ännu ett steg närmare mänskligheten.
Så jag sågade mig ett hål i taket som gränsar mot grannens tvrum. Det gjorde först och främst att jag ÄNTLIGEN kan sträcka ut min hals riktigt, och dessutom så kan jag kolla på hans tv.
Jag hoppas inte han har något emot det, men han verkar så ensam den gubben. Han har ingen flock, precis som jag, jag har ju inte en flock heller nu för tiden. Jag kanske ska fråga honom om han vill ingå i min flock, tror ni han blir glad då?
Eller tror ni han tycker det är ett sjukt sätt att stöta på honom bara och tejpar igen hålet?
Den som lever får se.
Over and out.
Så jag sågade mig ett hål i taket som gränsar mot grannens tvrum. Det gjorde först och främst att jag ÄNTLIGEN kan sträcka ut min hals riktigt, och dessutom så kan jag kolla på hans tv.
Jag hoppas inte han har något emot det, men han verkar så ensam den gubben. Han har ingen flock, precis som jag, jag har ju inte en flock heller nu för tiden. Jag kanske ska fråga honom om han vill ingå i min flock, tror ni han blir glad då?
Eller tror ni han tycker det är ett sjukt sätt att stöta på honom bara och tejpar igen hålet?
Den som lever får se.
Over and out.
Giraffens vinterkris.
Giraffen, hen är död!
Jag vet att ni alla tänkt tanken, tänkt mig och död i samma mening. Men jag har inte dött, lovar, jag har bara en liten vinterkris och en väldigt stor hemlängtan till mitt hemland, med all dess värme och kärlek.
Så istället för att vara giraff på heltid och driva blogg så sitter jag och tycker synd om mig själv på heltid, YIPPI. Byggt mig en iglo i detta vinterland och låst ute hela världen. I min iglo sitter jag och råvägrar vintern med tidigare års sommarplågor, solar solarium och anordnar beach vollyball. Ni borde prova det själv hemma.
Men som sagt bara en vinterkris och ni märker ju själv att våren smyger fram då och då. Så håll ut, och kika in hit soliga vackra dagar. Och be till Gustiv så länge att fixa oss lite värme och sol. Eller gasa lite extra i bilarna era, jag har hört att sånt på något vänster ska skapa värme.
Jag vet att ni alla tänkt tanken, tänkt mig och död i samma mening. Men jag har inte dött, lovar, jag har bara en liten vinterkris och en väldigt stor hemlängtan till mitt hemland, med all dess värme och kärlek.
Så istället för att vara giraff på heltid och driva blogg så sitter jag och tycker synd om mig själv på heltid, YIPPI. Byggt mig en iglo i detta vinterland och låst ute hela världen. I min iglo sitter jag och råvägrar vintern med tidigare års sommarplågor, solar solarium och anordnar beach vollyball. Ni borde prova det själv hemma.
Men som sagt bara en vinterkris och ni märker ju själv att våren smyger fram då och då. Så håll ut, och kika in hit soliga vackra dagar. Och be till Gustiv så länge att fixa oss lite värme och sol. Eller gasa lite extra i bilarna era, jag har hört att sånt på något vänster ska skapa värme.
How ya doin'?
Hur många rockringar kan ni rocka med samanlagt?
Jag är kungen av rockringsvärlden. Jag kan rocka med 22 stycken samtidigt. Det här är sanning. Ingenting jag sitter och hittar på bara för att jag instäng och ensam i min lägenhet, varit sjuk i tvådagar och inte har några giraffvänner i hela världen som det känns nu.
Som sagt 22 stycken.
Jag har föresten slut på sötsaker också så jag kom på att jag kan rocka med 27 stycken. Kungligare!
Over and out.
Jag är kungen av rockringsvärlden. Jag kan rocka med 22 stycken samtidigt. Det här är sanning. Ingenting jag sitter och hittar på bara för att jag instäng och ensam i min lägenhet, varit sjuk i tvådagar och inte har några giraffvänner i hela världen som det känns nu.
Som sagt 22 stycken.
Jag har föresten slut på sötsaker också så jag kom på att jag kan rocka med 27 stycken. Kungligare!
Over and out.
Alla matmonster:
Vet ni vad som är jobbigt?
När en är så där vrålhungrig så magen håller på att gå sönder, och det enda som finns i ens lilla hjärna är mat. Mat mAt mat MAT MaT Mat mat mamamamamamamaaaat mAT mAT MAT MAAAAT!
För vissa kanske det är så enkelt kasta i sig lite mat och så vips är dom inte längre en enda stor levande törstande magsäck.
Jag däremot, jag måste vänta åtskilliga sekunder extra för att det ska hinna ta sig genom min långa hals. Det kanske låter futtigt men den är ju ändå en 20 gånger längre än en människohals, vilket betyder en 20 gånger längre plågan.
DET var vad jag ville klaga på idag. Så nästa gång ni är vrålhungrig, tänk på att det aldrig kan bli värre än för mig.
Over and out.
När en är så där vrålhungrig så magen håller på att gå sönder, och det enda som finns i ens lilla hjärna är mat. Mat mAt mat MAT MaT Mat mat mamamamamamamaaaat mAT mAT MAT MAAAAT!
För vissa kanske det är så enkelt kasta i sig lite mat och så vips är dom inte längre en enda stor levande törstande magsäck.
Jag däremot, jag måste vänta åtskilliga sekunder extra för att det ska hinna ta sig genom min långa hals. Det kanske låter futtigt men den är ju ändå en 20 gånger längre än en människohals, vilket betyder en 20 gånger längre plågan.
DET var vad jag ville klaga på idag. Så nästa gång ni är vrålhungrig, tänk på att det aldrig kan bli värre än för mig.
Over and out.
Julplundring.
Godmorgon korthalsar. ooooch långhalsar.
God förmiddag kanske vissa vill säga, men hade det inte funnits krav så hade nog vi flesta stigit upp den här tiden trots allt. Men det är bara att tugga och svälja, och appropå det så har jag inte ätit någon frukost.
Jag tänkte se till att vara riktigt hungrig vid lunchtid, det är ju 20 dag knut idag och nu raskas många julgranar ut så till lunchen blir det att proppa i sig av ljuvligheterna folk kastar ut vid denna dag.
Någon annan som är sugen på att följa med och mumsa julgranar? Pax för toppen!
God förmiddag kanske vissa vill säga, men hade det inte funnits krav så hade nog vi flesta stigit upp den här tiden trots allt. Men det är bara att tugga och svälja, och appropå det så har jag inte ätit någon frukost.
Jag tänkte se till att vara riktigt hungrig vid lunchtid, det är ju 20 dag knut idag och nu raskas många julgranar ut så till lunchen blir det att proppa i sig av ljuvligheterna folk kastar ut vid denna dag.
Någon annan som är sugen på att följa med och mumsa julgranar? Pax för toppen!
Fina lina började grina
Jag tänker bara berätta att jag inte tänker skriva ett inlägg om hur det gick när jag skulle gå på lina, det kommer bli för jobbigt med två brutna armar (eller vad ni vill kalla mina främre ben jag skriver med)
:(
:(
Gå på fina Lina
Idag blev jag jämförd med en gråsparv. Det var något trams om att dom hade fjorton halskotor mot mina sju, jag blev lite ledsen. Ofta någon annan ska få uppmärksamhet för något som är min glans i livet!
Ja, vad ska göra mig speciell i framtiden då? Tänk framåt Giraffen, tänk framåt.
Kanske jag kan lära mig gå på lina? Har aldrig riktigt testat min balans förut men jag kanske har världens bästa balans! Vem vet? Jag återkommer med rapporter om det nästa gång jag stöter på en dator.
Over and out.
Ja, vad ska göra mig speciell i framtiden då? Tänk framåt Giraffen, tänk framåt.
Kanske jag kan lära mig gå på lina? Har aldrig riktigt testat min balans förut men jag kanske har världens bästa balans! Vem vet? Jag återkommer med rapporter om det nästa gång jag stöter på en dator.
Over and out.
En giraffs bekännelser 2
Men ibland får jag för mig att det är människornas korta halsar som gör problemet.
Jag har hör rykten om människor från andra världsdelar som förälänger sina halsar, det ger någon sorts status. Heja halsförlängningen!
Jag har hör rykten om människor från andra världsdelar som förälänger sina halsar, det ger någon sorts status. Heja halsförlängningen!
En giraffs bekännelser
Ibland får jag för mig att det är min långa hals som ger mig sån distans till människorna och deras samhälle.
Giraffguden.
Jag fick för ett tag sen en fråga om det fanns en giraffgud. Det var en liten människopojke som ville bli troende sa han, och det tänker jag absolut inte hindra honom att bli. Här kommer storyn och vår giraffgud.
Snabbfakta om vår giraffgud:
Namn: Gustiv
Bor: Lite var stans i världen, där han trivs och känner att han har andra att hjälpa
Hör hemma: På jorden. Han är en livs levande varelse
Hobby: Spela gitarr. Särskilt vid lägereldar och sjunga visor bland andra.
Favoritmaträtt: Böcker
Ålder: Världens äldsta giraff, och ändå i sina bästa år. Han är menad att leva så länge han behövs.
Det fanns en gång i tiden en bok som det stod sagor i om en giraffgud som hade skapat världen och det berättades runt om i flockarna om hur vi skulle leva efter vad den här guden sagt och tänkt för otaliga år sen, han visste vad som var bra för oss giraffer. Ingen kände den här giraffguden, inte ens några av hans senare generationer. Ingen visste ens om han funnits, det fanns inga mer bevis än en bok. Men giraffer är välvilliga djur, så dom förstod inte varför någon skulle ljugit ihop boken, och litade på att det som stod var sant.
Det var en fin tid vad jag hört, inget fel på den tiden eller så. Det var skönt att ha en bok där det stod vad som var rätt och vad som var fel. Men...
En dag åt en hungrig giraff vid namn Gustiv upp den här boken. Boken var skriven på papper, och papper kommer från träd, och ja... träd är nämligen det giraffer gillar bäst att äta.
Först blev girafferna grymt arga på den nu mätta giraffen och hans flock blev så arga och fyllda av skam att dom till och med portade honom från flocken.
Det gick en tid och girafferna försökte skriva om den här boken tillsammans, dom försökte samla sina minnen och skriva precis det som stått. Men allas minnen skilde sig så mycket åt, och alla mindes olika. Tillslut började giraffera bråka om vad som stått och inte stått och flockerna började splittras och dom bildade egna små böcker och egna små mini-flockar efter vem som trodde på vad. Men även inom miniflockarna var det bråk om vad som skulle stå och det var allmän osämja bland världens giraffer.
Så höll det på ända till Gustiv som ätit upp boken tröttnade på det hela och tog till orda. Han förklarade hur meningslöst det var att skriva om en förlorad bok som inte speglar vad som själva tyckte och tänkte. För om alla världens giraffer hade tänkt och fungerat som boken sagt hade det gått på tre röda att skriva ner den förlorade boken precis som den varit.
Han berättade om boken som talade om kärlek, om gemenskap och om tillit, men hur själva sidorna i boken blivit viktigare än att följa budskapet i boken. Dom hade glömt att älska varandra, glömt att lita på varandra och glömt bor hur vi håller ihop.
Girafferna funderade ett tag och kom fram till hur klokt det Gustiv sagt var och alla giraffer bad varandra om ursäkt, och allra mest bad dom Gustiv om ursäkt för att dom varit så hård mot honom. Alla slingrade hals med varandra och det var världens finaste dag av försoning.
Men efter, det gick någon vecka och girafferna var vänner, dom litade på varandra igen. Men dom kände att dom hade svårt att leva utan någon vis att lyssna på då och då och någon att vända sig till när saker var svår. Men en dag kom en liten giraffunge med den smarta idén:
Låt Gustiv vara gud!
Gustiv blev chockad, men alla girafferna tillsammans tyckte det verkade vara en ypperlig idé och det firades stort med parad och festlig mat och massvis med glada giraffer.
Sen den dagen var det Gustiv som var gud, honom kände alla, han var en livs levande varelse det gick att fråga riktiga frågor till och alla visste att eftersom han själv var en del av giraffvärlden så ville han giraffvärlden väl. Även än idag lär Gustiv ut till alla som vill höra just det boken lärt ut i grunden, hur viktiga både vi själv och våra giraffvänner är.
En bild av Gustiv så ni känner igen honom när ni ser honom:
Snabbfakta om vår giraffgud:
Namn: Gustiv
Bor: Lite var stans i världen, där han trivs och känner att han har andra att hjälpa
Hör hemma: På jorden. Han är en livs levande varelse
Hobby: Spela gitarr. Särskilt vid lägereldar och sjunga visor bland andra.
Favoritmaträtt: Böcker
Ålder: Världens äldsta giraff, och ändå i sina bästa år. Han är menad att leva så länge han behövs.
Det fanns en gång i tiden en bok som det stod sagor i om en giraffgud som hade skapat världen och det berättades runt om i flockarna om hur vi skulle leva efter vad den här guden sagt och tänkt för otaliga år sen, han visste vad som var bra för oss giraffer. Ingen kände den här giraffguden, inte ens några av hans senare generationer. Ingen visste ens om han funnits, det fanns inga mer bevis än en bok. Men giraffer är välvilliga djur, så dom förstod inte varför någon skulle ljugit ihop boken, och litade på att det som stod var sant.
Det var en fin tid vad jag hört, inget fel på den tiden eller så. Det var skönt att ha en bok där det stod vad som var rätt och vad som var fel. Men...
En dag åt en hungrig giraff vid namn Gustiv upp den här boken. Boken var skriven på papper, och papper kommer från träd, och ja... träd är nämligen det giraffer gillar bäst att äta.
Först blev girafferna grymt arga på den nu mätta giraffen och hans flock blev så arga och fyllda av skam att dom till och med portade honom från flocken.
Det gick en tid och girafferna försökte skriva om den här boken tillsammans, dom försökte samla sina minnen och skriva precis det som stått. Men allas minnen skilde sig så mycket åt, och alla mindes olika. Tillslut började giraffera bråka om vad som stått och inte stått och flockerna började splittras och dom bildade egna små böcker och egna små mini-flockar efter vem som trodde på vad. Men även inom miniflockarna var det bråk om vad som skulle stå och det var allmän osämja bland världens giraffer.
Så höll det på ända till Gustiv som ätit upp boken tröttnade på det hela och tog till orda. Han förklarade hur meningslöst det var att skriva om en förlorad bok som inte speglar vad som själva tyckte och tänkte. För om alla världens giraffer hade tänkt och fungerat som boken sagt hade det gått på tre röda att skriva ner den förlorade boken precis som den varit.
Han berättade om boken som talade om kärlek, om gemenskap och om tillit, men hur själva sidorna i boken blivit viktigare än att följa budskapet i boken. Dom hade glömt att älska varandra, glömt att lita på varandra och glömt bor hur vi håller ihop.
Girafferna funderade ett tag och kom fram till hur klokt det Gustiv sagt var och alla giraffer bad varandra om ursäkt, och allra mest bad dom Gustiv om ursäkt för att dom varit så hård mot honom. Alla slingrade hals med varandra och det var världens finaste dag av försoning.
Men efter, det gick någon vecka och girafferna var vänner, dom litade på varandra igen. Men dom kände att dom hade svårt att leva utan någon vis att lyssna på då och då och någon att vända sig till när saker var svår. Men en dag kom en liten giraffunge med den smarta idén:
Låt Gustiv vara gud!
Gustiv blev chockad, men alla girafferna tillsammans tyckte det verkade vara en ypperlig idé och det firades stort med parad och festlig mat och massvis med glada giraffer.
Sen den dagen var det Gustiv som var gud, honom kände alla, han var en livs levande varelse det gick att fråga riktiga frågor till och alla visste att eftersom han själv var en del av giraffvärlden så ville han giraffvärlden väl. Även än idag lär Gustiv ut till alla som vill höra just det boken lärt ut i grunden, hur viktiga både vi själv och våra giraffvänner är.
En bild av Gustiv så ni känner igen honom när ni ser honom:
