God jul, här ska vi ha kul.

Jaså ni trodde inte giraffer firade jul?
Jodå, jag är glad att berätta att idag åker jag iväg till mitt hemland för att träffa min giraffmamma och resten av flocken, vi ska göra sånt man gör på jul. Äter julgranar och det. Ni vet!




Over and out.

Är jag en giraff eller en björn måntro?

Ni vet den där känslan som smyger upp ibland och får en att tveka på sin art?
T.ex som människa så kanske en börjar gräver sig ner bland jorden, börjar tugga gamla apelsinskal, helt plötsligt älskar att krypa fram i regnet och får en stark vilja av att spetsa sig själv på en metkrok och bli uppkäkad av en fisk.
Ja, just det, den känslan har väl alla mer eller mindre känt någon gång.

Samma sak händer nämligen oss giraffer ibland. För ungefär en vecka sen kände jag hur tråkigt det blev att smälta maten jag åt och hur onödigt hög kroppstemperatur jag hade. Tråkigt är ju inte roligt tänkte jag och gjorde mig av med dessa problem, men detta resulterade i att jag försatte mig själv i ide. Jag drömde söta drömmar om blåbär och honung, snarkade och hade det varmt och gott i min ihåliga trädstam. Hela världen var bortom min kontroll.

Men helt plötsligt vaknar jag av en mardröm där jag var jagad av någon snubbe med gevär för att det var björnjakt, som tur var så var det ju inte björnjakt i verkligen livet. Men det faktum att jag varit stor, tjock och haft den tråkiga färgen brun över hela kroppen gav mig en läskig känsla och fick mig att stanna upp och fundera vad jag höll på med, mitt undermedvetna ville säga mig något!
Ja, när det här händer måste vi alla ställa oss frågan, vill jag vara människa eller mask, gris eller höna, man eller mus, giraff eller björn?

Jag ställde mig frågan. Svaret var enkelt.
Jag kände att det var nog inte så roligt att vara björn och gå i vinderdvala ändå, lulla runt i skogen och skrämma små blåbärsplockare om hösten. Mycket skönare är det att vara en giraff som kan spatsera fritt på gatan.
Och även om det var skönt med en veckas sömn, så vore det ju trist om jag sov bort hela vintern, en så stor del av mitt liv. Vad skulle hända med min blogg t.ex?
Nej, nu är jag här för att stanna gott folk och nu är jag säkrare än någonsin:

Jag är en giraff, världens högsta djur, i mina bästa år. Livet är underbart.




Over and out.

Jag skola köpa mig en vän där.

Visste ni att sydösta Sveriges största köpcentrum heter Giraffen? Festligt.

Jag bad om en biljett, men det var inte rätt

Hejsan hoppsan vad jag inte skrivit här men jag har varit ute på upptäktsfärd sen sist!
Jag skulle nämligen gå på bio en dag, där utanför på en skylt stod det att hundar inte fick följa med in. Lite synd tyckte jag om dom små varelserna men pustade ändå ut över att giraffer fick gå in. Jag traskade in och jag bad om en biobiljett och lite popcorn. Vad   hon   glodde!
Hon sa "popcorn kan du få, men bio är inte till för dig giraffen". Jag frågade såklart vadhän detta då jag inte sett en enda skylt om att giraffer inte fick komma in och glutta bio. Hon sa att det var självklart och kallade på vakterna när jag envisades.
Men när dom två biffiga vakterna kom så var tydligen mina nära två ton för mycket att bära ute för två stora starka män. Dom bad mig gå ut av mig själv. Ska dom mucka med en giraff så ska det väl ändå inte sluta med att dom ber på sina bara knän tycker en! Men jag är ju faktiskt en snäll giraff så jag gick lydigt ut som dom sa, det dom inte vet bara är att väl där ute lipade jag åt dom med mina långa girafftunga. Tji fick dom!
Efter det här rekomenderar jag er människor starkt att dissa hela Sveriges bio i framtiden, då dom både kallat mig opassande och fet.



Over and out.

Godmorgon.

Nej här har jag inte tid att sitta, innan jag sticker iväg måste jag hinna borsta mina långa giraffögonfransar så dom inte trasslar ihop sig igen (Stort vardagsproblem).


Over and out.

Din alldeles egna musa: Giraffen

Giraff på svenska, vilket bra band, villet klyftigt namn!
Jag kan ju inte låta bli att känna mig lite mallig över att vara en inspirationskälla så där! Okej att dom aldrig pratat med mig, träffat mig eller att dom knappt ens vet om min existens. Men vem döper ett band till giraff på svenska om det inte hade funnits giraffer som jag i Sverige?
Jag bara frågar. No offence.

Jag skulle då rakt inte döpa ett band till The knife om det inte hade funnits något som redan heter kniv. Samma sak med Elecric president, inte en chans till det namnet om det inte redan funnits en president som var elektrisk.
(Jag tänker inte peka ut exempel och bevis på att det finns både knivar eller elektriska presidenter i verkligheten. Det är inget att förstå, det är bara att acceptera.)

Min slutsats blir: Älska mig helt enkelt. Låt mig bli din musa i allt du gör.



Over and out.

Ojojoj, vad är det människan har på halsen!?

Go'kväll.
En tanke som slog mig idag är hur lyckligt lottad jag egentligen är som giraff. Bara en liten småsak som sugmärken är det ju en fantastisk skillnad på om en är människa eller giraff.
Dessa sugmärken lämnar ofta stora frågor hos folk i omgivningen och en får inte en stund ledig förän en berättat vem, varför, när, hur... och pang så hade hela ens privatliv läckt ut till halva Sveriges befolkning. Men som giraff slipper jag det här problemet helt, för en enda liten fläck syns inte bland så många andra fläckar utspridd över hela kroppen. Utomordentligt bra tycker jag.



Over and out.

Vem sa att giraffer inte dansar?

Vem som än sa det så borde han buras in. Giraffer är så otroliga på att dansa!
Vi  trivs nämligen bäst i miljöer där det finns en fast takt att svänga om till, och att få avsmaka en härlig låt till några härliga moves är det bästa vi vet. Föreställ er allihopa, att vi samlas en flock giraffer för att röra våra långa smidiga ben och slingra halsarna runt alla underbara toner.
Ja ibland händer det även att en råkar slingra sin hals runt någon annans hals mot slutet av danserna. Det är ett fint avslut på en fin kväll för en fin giraff.




Over and out.

Man är väl ett renligt djur

Det är jobbigt att duscha som giraff i en människolägenhet för min hals är så lång att jag inte når att duscha huvudet.
Jag skulle kunna rynka ögonbrynen och argt kalla det diskriminering om jag inte hade listat ut guds lilla skämt: jag har varken hår att tvätta eller ögonbryn att rynka.





Over and out.

Vem sa att giraffer inte målade?

egopic!


Jag tänkte att det vore bra med en bild på mig så alla vet vem dom har att göra med. Bäst vore det ju med ett fotografi, men då jag inte lärt mig hantera kameran så lämnar jag det till senare projekt. En sak i taget.
Det är det första självporträttet jag målat i hela mitt liv men jag har ju alltid haft en talang för att måla så jag må säga att det är sju akaciaträd av tio möjliga.



Over and out.

En giraffs första kontakt med omvärlden

Jag säger då det, vem skapar en blogg i november?

Det vore som att bygga monument i Januari, vilket giraffer normalt inte gör.
Jag är väl lite one of a kind och har alltid varit, men snälla döm mig inte för hårt här ute i cyberrymden! Älska mig som den giraff jag är så ska jag älska dig som om du vore min biologiska svans, någon jag inte kan leva utan. Den är allt för snygg för att klara sig utan.




Over and out.

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0