How ya doin'?

Hur många rockringar kan ni rocka med samanlagt?
Jag är kungen av rockringsvärlden. Jag kan rocka med 22 stycken samtidigt. Det här är sanning. Ingenting jag sitter och hittar på bara för att jag instäng och ensam i min lägenhet, varit sjuk i tvådagar och inte har några giraffvänner i hela världen som det känns nu.
Som sagt 22 stycken.
Jag har föresten slut på sötsaker också så jag kom på att jag kan rocka med 27 stycken. Kungligare!



Over and out.

Alla matmonster:

Vet ni vad som är jobbigt?
När en är så där vrålhungrig så magen håller på att gå sönder, och det enda som finns i ens lilla hjärna är mat. Mat mAt mat MAT MaT Mat mat mamamamamamamaaaat mAT mAT MAT MAAAAT!
 För vissa kanske det är så enkelt kasta i sig lite mat och så vips är dom inte längre en enda stor levande törstande magsäck.
Jag däremot, jag måste vänta åtskilliga sekunder extra för att det ska hinna ta sig genom min långa hals. Det kanske låter futtigt men den är ju ändå en 20 gånger längre än en människohals, vilket betyder en 20 gånger längre plågan.
DET var vad jag ville klaga på idag. Så nästa gång ni är vrålhungrig, tänk på att det aldrig kan bli värre än för mig.




Over and out.

Julplundring.

Godmorgon korthalsar. ooooch långhalsar.
God förmiddag kanske vissa vill säga, men hade det inte funnits krav så hade nog vi flesta stigit upp den här tiden trots allt. Men det är bara att tugga och svälja, och appropå det så har jag inte ätit någon frukost.
Jag tänkte se till att vara riktigt hungrig vid lunchtid, det är ju 20 dag knut idag och nu raskas många julgranar ut så till lunchen blir det att proppa i sig av ljuvligheterna folk kastar ut vid denna dag.
Någon annan som är sugen på att följa med och mumsa julgranar? Pax för toppen!

Fina lina började grina

Jag tänker bara berätta att jag inte tänker skriva ett inlägg om hur det gick när jag skulle gå på lina, det kommer bli för jobbigt med två brutna armar (eller vad ni vill kalla mina främre ben jag skriver med)



:(

Gå på fina Lina

Idag blev jag jämförd med en gråsparv. Det var något trams om att dom hade fjorton halskotor mot mina sju, jag blev lite ledsen. Ofta någon annan ska få uppmärksamhet för något som är min glans i livet!
Ja, vad ska göra mig speciell i framtiden då? Tänk framåt Giraffen, tänk framåt.
Kanske jag kan lära mig gå på lina? Har aldrig riktigt testat min balans förut men jag kanske har världens bästa balans! Vem vet? Jag återkommer med rapporter om det nästa gång jag stöter på en dator.




Over and out.

En giraffs bekännelser 2

Men ibland får jag för mig att det är människornas korta halsar som gör problemet.
Jag har hör rykten om människor från andra världsdelar som förälänger sina halsar, det ger någon sorts status. Heja halsförlängningen!

En giraffs bekännelser

Ibland får jag för mig att det är min långa hals som ger mig sån distans till människorna och deras samhälle.

Giraffguden.

Jag fick för ett tag sen en fråga om det fanns en giraffgud. Det var en liten människopojke som ville bli troende sa han, och det tänker jag absolut inte hindra honom att bli. Här kommer storyn och vår giraffgud.


Snabbfakta om vår giraffgud:

Namn: Gustiv
Bor: Lite var stans i världen, där han trivs och känner att han har andra att hjälpa
Hör hemma: På jorden. Han är en livs levande varelse
Hobby: Spela gitarr. Särskilt vid lägereldar och sjunga visor bland andra.
Favoritmaträtt: Böcker
Ålder: Världens äldsta giraff, och ändå i sina bästa år. Han är menad att leva så länge han behövs.





Det fanns en gång i tiden en bok som det stod sagor i om en giraffgud som hade skapat världen och det berättades runt om i flockarna om hur vi skulle leva efter vad den här guden sagt och tänkt för otaliga år sen, han visste vad som var bra för oss giraffer. Ingen kände den här giraffguden, inte ens några av hans senare generationer. Ingen visste ens om han funnits, det fanns inga mer bevis än en bok. Men giraffer är välvilliga djur, så dom förstod inte varför någon skulle ljugit ihop boken, och litade på att det som stod var sant.
Det var en fin tid vad jag hört, inget fel på den tiden eller så. Det var skönt att ha en bok där det stod vad som var rätt och vad som var fel. Men...
En dag åt en hungrig giraff vid namn Gustiv upp den här boken. Boken var skriven på papper, och papper kommer från träd, och ja... träd är nämligen det giraffer gillar bäst att äta.
Först blev girafferna grymt arga på den nu mätta giraffen och hans flock blev så arga och fyllda av skam att dom till och med portade honom från flocken.
Det gick en tid och girafferna försökte skriva om den här boken tillsammans, dom försökte samla sina minnen och skriva precis det som stått. Men allas minnen skilde sig så mycket åt, och alla mindes olika. Tillslut började giraffera bråka om vad som stått och inte stått och flockerna började splittras och dom bildade egna små böcker och egna små mini-flockar efter vem som trodde på vad. Men även inom miniflockarna var det bråk om vad som skulle stå och det var allmän osämja bland världens giraffer.
Så höll det på ända till Gustiv som ätit upp boken tröttnade på det hela och tog till orda. Han förklarade hur meningslöst det var att skriva om en förlorad bok som inte speglar vad som själva tyckte och tänkte. För om alla världens giraffer hade tänkt och fungerat som boken sagt hade det gått på tre röda att skriva ner den förlorade boken precis som den varit.
Han berättade om boken som talade om kärlek, om gemenskap och om tillit, men hur själva sidorna i boken blivit viktigare än att följa budskapet i boken. Dom hade glömt att älska varandra, glömt att lita på varandra och glömt bor hur vi håller ihop.
Girafferna funderade ett tag och kom fram till hur klokt det Gustiv sagt var och alla giraffer bad varandra om ursäkt, och allra mest bad dom Gustiv om ursäkt för att dom varit så hård mot honom. Alla slingrade hals med varandra och det var världens finaste dag av försoning.
Men efter, det gick någon vecka och girafferna var vänner, dom litade på varandra igen. Men dom kände att dom hade svårt att leva utan någon vis att lyssna på då och då och någon att vända sig till när saker var svår. Men en dag kom en liten giraffunge med den smarta idén:
Låt Gustiv vara gud!
Gustiv blev chockad, men alla girafferna tillsammans tyckte det verkade vara en ypperlig idé och det firades stort med parad och festlig mat och massvis med glada giraffer.
Sen den dagen var det Gustiv som var gud, honom kände alla, han var en livs levande varelse det gick att fråga riktiga frågor till och alla visste att eftersom han själv var en del av giraffvärlden så ville han giraffvärlden väl. Även än idag lär Gustiv ut till alla som vill höra just det boken lärt ut i grunden, hur viktiga både vi själv och våra giraffvänner är.




En bild av Gustiv så ni känner igen honom när ni ser honom:



Gott nytt år till alla i världen som byter år idag!

Nu är det nytt år igen och nytt år betyder nya utmaningar, nya beslut, nya möjligheter och nya lärdomar.
Nytt av allt en vill ska vara nytt, börja om på noll precis på allt en vill börja om på. Allt annat som är bra får behållas. Suverän idé.
Noll är en stilig siffra så jag kör från noll på det mesta. 000000000000000.
Första lärdomen gjorde jag t.ex för en pytteliten stund sen. Jag lärde mig att almanacka inte stavas almenacka. Bara a:n i det ordet. Jag såg det när jag som av en händelse skrev ordet på google och dom rättade mig.
(Eller så är det hela en konspiration av mänskligheten för att få mig att känna ett mindervärde, well it aint gonna happen..)
Google ja, som för övrigt var ny fräsch snygg och giraffig till 2009

        <--- Min brorsas kompis (Jag har hans autograf)





Ja, bara ett är kvar till nästa nyår, nästa raketer, nästa nya beslut och hela köret tänker ni nu, men då tänker ni fel! I alla fall om ni står i min värld och tänker det.
Vi giraffer lever ju inte riktigt samma år som människorna gör, så om vi skulle anpassa vårat liv efter människornas nyår skulle vi giraffer inte få uppleva speciellt många nyår. Det vore ju synd, för nyår är alltid festligt hur än det firas.
Så därför firar vi lite oftare nyår. En giraff lever ungefär ett trehalvt liv av vad en människa lever så under ett av era år så hinner vi fira tre stycker nyår.
Det betyder antagligen att vi är lite festligare djur än människorna.



Over and out.

RSS 2.0